Hon kallar det en berättelse om om brott och dödsstraff, vilket det är. Man får visserligen följa de sista dagarna i livet för en dödsdömd man i Texas. Men det som gör boken läsvärd är att man även får läsa om brottet, den utredande polisen, offren, offrens anhöriga, fängelsedirektören, prästen och så vidare. Det blir därför en väldigt intressant (men tragisk) bild av hur det hela industrin fungerar och att nästan alla i slutändan ändå anser att dödsstraffet inte löser någonting.
Katja är född i Ukraina har kopplingar till Polen men lever tillsammans med en tysk. I denna bok försöker hon leta reda på de spillror som är kvar av hennes familj efter förintelsen. Hon får tag i många brottstycken och försöker lägga ett pussel genom att ibland berätta vad hon vet och ibland genom att berätta hur hon tror att det kan ha varit.
Varje enskild berättelse är välskriven och berör på djupet. Speciellt hur allt kan återgå till normalitet så kort tid efter t.ex. en massaker som den i Babij Jar. Tyvärr är boken väldigt splittrad då den tar upp många olika släktingars öden, vilket förmodligen också motsvaras av Katjas egen känsla men som tyvärr gör boken lite mindre läsvärd för mig.
Tengo och Aomame igen. Tengo har skrivit klart ”Luftpuppan”. Den blir en bestseller med allt vad det innebär med media, pengar o.s.v. Aomame får sitt svåraste uppdrag hittills och förbereder sig för det och väntar. Båda inser att de har ett gemensamt förflutet och inser att det både vore önskvärt och kanske möjligt att faktiskt träffas. Tengo tar även itu med sin relation till fadern. Dock verkar det vara i senaste laget. Fukaeri kommer tillbaka efter att ha gömt sig och bor istället hemma hos Tengo. Vilka är Little people, vad vill de och vad kommer att hända när Aomame fullbordar sitt uppdrag?
Andra boken skulle lika gärna ha varit en del av första boken. Den tar vid precis där den föregående slutar och de kunde gott ha varit nedkortade något. 2X400 sidor hade kunnat klarats av på 600 eller mindre, men jag är fortfarande nyfiken och kommer att läsa tredje boken. En stark trea igen.
Tengo och Aomame är två personer som lever och verkar i Tokyo år 1984. Båda är lite udda och håller sig gärna för sig själva. Kapitlen växlar mellan de två huvudpersonerna och man förstår att deras historier kommer att knytas ihop längre fram. Tengo undervisar matematik på ett universitetsförberedande program och försöker skriva romaner på fritiden. När han får i uppdrag att skriva om ett verk som inlämnats till en debutanttävling dras han in i en invecklad historia som ställer hans liv på ända och får långtgående konsekvenser. Aomame är träningsinstruktör och lönnmörderska vid sidan om. Vilken koppling har de till varandra?
Denna historia har intressanta karaktärer, en annorlunda story med inslag av övernaturlighet. Tempot är ganska långsamt men den har något som gör att man förblir nyfiken på hur allt skall utveckla sig. En stark trea blir det i alla fall. Återkommer efter andra boken.
Änkemannen August Brill bor hos sin dotter Miriam och även för tillfället med sin dotterdotter Katya. Alla tre har sorg över en större förlust och är mer eller mindre handlingsförlamade. August har ägnat hela sitt liv åt läsning och litteraturkritik. För närvarande lider han av insomnia och ägnar nätterna åt att i sitt huvud dikta ihop diverse historier för att slippa tänka på det som varit i allmänhet och sin döda fru i synnerhet. Miriams liv havererade efter hennes skilsmässa och Katya har haft svårt att fungera normalt sedan hennes man mördades.
I en stor del av boken växlar berättaren mellan August tankar, praktiska detaljer kring hans sömnlösa nätter och den historia som han för närvarande väver ihop. På något sätt hamnar han själv i historien då en soldat får i uppdrag att söka upp honom. Tillbaka i verkligheten börjar det lossna lite för Katya i samband med att August berättar historien om sitt liv med sin fru, mormodern.
Detta är en gripande historia om sorg, men också om kärlek och levnadsglädje. Under läsningen funderade jag en del på vart den var på väg, om någonstans. Ibland var jag inte alltför positiv. Men efter jag läst färdigt så känns det som om bitarna faller på plats. Historien får mig att tänka och vilja diskutera den med andra. Jag har kommit fram till att jag tycker bra om den. En svag fyra får det bli.
Detta är en poetisk familjehistoria med Beckomberga, psykisk sjukdom och alkohol som bakgrund. Berättandet är svävande och fragmentariskt och rör sig kring Jackie som tillbringar mycket av sin barndom som besökare på Beckomberga där hennes far Jim är intagen en längre tid. Han är alkoholiserad men man anar andra psykiska problem i bakgrunden. Mellan varven berättas det även om tiden innan och efter vistelse på institutionen, om Jackies mor Lone, om Sabina, läkaren Edward och den siste patienten Olof. Historien är dyster och tragisk men samtidigt vackert skriven. För rätt person så tror jag att detta kan vara en fantastisk bok, men för mig är det endast en bra bok. Jag har lite svårt med känslan av att man flyter genom berättelsen utan att riktigt få grepp om den.
Detta är senaste boken i vår bokklubb. Vad jag förstår har den fått ganska bra kritik i olika sammanhang, vilket jag inte ställer mig bakom. Jag tycker att är ganska tragisk på ett negativt sätt. Normalt tycker jag om dystopier och socialrealism men denna gav inget tillbaka. C.G är en författare mer idétorka sedan ett tag. Han har gett ut några romaner och noveller men det var inga supersuccéer. I sin desperation sätter han in en annons för att försöka få ett okvalificerat jobb vilket leder till att han får ett frikostigt men underligt erbjudande. Det hela leder till att C.G fördjupar sig i fenomenet ”All inclusive” på plats i Västindien. I boken blandas vår historia med andra gästers? beskrivningar av sina upplevelser på resorten.
Jag vet inte om boken är tänkt att vara spännande eller kanske klurig, men det lyckas författaren inte få till. Läs något annat!
Stoner växer upp med familjens jordbruk vid förra sekelskiftet. Han får trots allt chansen att utbilda sig på universitet. Planen är att han skall bli agronom och kunna bidra ytterligare på det sättet. Istället glider han över till engelska och litteraturstudier. Boken handlar om Stoners liv som lärare och hans inte allt för lyckliga familjeliv. Man får följa med från barndom, förbi två världskrig och upp i åldern. Den är mycket välskriven och man lever sig verkligen in handlingen. Rekommenderas!
bokaper 