Detta är en poetisk familjehistoria med Beckomberga, psykisk sjukdom och alkohol som bakgrund. Berättandet är svävande och fragmentariskt och rör sig kring Jackie som tillbringar mycket av sin barndom som besökare på Beckomberga där hennes far Jim är intagen en längre tid. Han är alkoholiserad men man anar andra psykiska problem i bakgrunden. Mellan varven berättas det även om tiden innan och efter vistelse på institutionen, om Jackies mor Lone, om Sabina, läkaren Edward och den siste patienten Olof. Historien är dyster och tragisk men samtidigt vackert skriven. För rätt person så tror jag att detta kan vara en fantastisk bok, men för mig är det endast en bra bok. Jag har lite svårt med känslan av att man flyter genom berättelsen utan att riktigt få grepp om den.
bokaper 